htother

Min farmor är författare och jag tror nog det är från henne jag fått talangen. Jag märkte det första gången i femman när jag vann skolans såkallade "Nobelpris" i littratur. I sexan vann jag Stadsbibliotekets skrivartävling där alla 6-9 i Stockholm var med i. Sen dess har jag inte tävlat i det eftersom jag inte vill slösa mina ideer på noveller som jag skickar in och avslöjar för alla liksom. Jag har ungefär tre ideer på min dator just nu som jag jobbar på. De händer nästan aldrig att en omyndig person får en bok publicerad och jag satsar inte heller på det.

Jag träffar så många tjejer i min ålder som påstår att de kan skriva för att de har blivit publicerade i ett stycke i en bilderbok en gång. Jag vet att jag är bra, för alla mina (och tro mig jag har haft många under mina år) svenskalärare har blivit imponerade av det jag skriver. Detta betyder dock inte att jag har ett solklart betyg i Svenska hela tiden eftersom Svenska är ett av skolans största/bredaste ämne och jag är sämre på vissa andra saker, som tex just argumenterade texter osv.

Många säger till mig "Jag förstår nu att du gillar att läsa!" efter att de läst mina texter. Men saken är den, att jag hatar faktiskt att läsa och gör detta väldigt väldigt sällan. Väldigt många människor säger ju att man måste läsa väldigt mycket för att bli bra på att skriva. Men jag vet ju, att så behöver det inte alls vara.

Nu ska jag fortsätta skriva på ett av mina små "projekt". ;)

kram